Patienten kan vanligen beskriva besvärens relation till arbetet. Om kopplingen till arbetet behöver kartläggas närmare rekommenderas PEF-mätningar under 2–4 veckor. Patienten bör notera arbetsdagar, arbetstider och eventuell försämring. För att kunna fastställa orsakssamband bör det normalt finnas ett tidssamband mellan patientens besvär och vistelse på arbetsplatsen.
Involvera arbetsgivaren vid misstanke om arbetsrelaterade luftvägsbesvär. Arbetsgivaren är alltid skyldig att se till att arbetet kan utföras med så låg risk för ohälsa eller olycksfall som möjligt. Om arbetsgivaren inte har kompetens för att genomföra en tillförlitlig undersökning och riskbedömning eller vidta nödvändiga åtgärder vid rehabilitering måste företagshälsovård anlitas.
Företagshälsovården kan hjälpa till med att kartlägga exponeringssituationen på arbetsplatsen och ge rekommendation om åtgärd. Initiera kontakt med företagshälsovård via kontaktremiss till arbetsgivaren.
Vissa exponeringar i arbetslivet innebär lagstadgade krav på att arbetsgivaren anordnar medicinska kontroller för de anställda via företagshälsovården. Det gäller till exempel vid exponering för kvartsdamm, asbest, isocyanater och cyanoakrylater.
En luftvägssjukdom, till exempel astma, är ett formellt hinder för arbete med vissa exponeringar. I sådana fall är det extra viktigt att diagnosen är korrekt och att man klarlagt förekomst av skadlig exponering. Läs mer om medicinska kontroller i arbetslivet i arbetsmiljöverkets föreskrifter (se relaterad information).
Remittera till arbets- och miljömedicin i svårbedömda fall eller för hjälp med sambandsbedömning och rekommendationer till arbetsplatsen. Sambandsbedömningen kan användas om patienten vill ansöka om ersättning för arbetssjukdom.
Patienten bör vara väl medicinskt utredd inför remiss till arbets- och miljömedicin.
