test av viktigt meddelande
testinnehåll
Du har inga notiser.
Du är inte medlem i någon arbetsplatsyta
testinnehåll
Kunskapsstödet behandlar diagnostisering, behandling och uppföljning av kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL). Vid akut KOL-exacerbation och för handläggning vid arbetsrelaterad KOL hänvisas till respektive kliniskt kunskapsstöd.
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) innebär en progressiv kronisk lung- eller luftvägssjukdom som orsakar inflammationer och strukturella förändringar i de små luftrören, lungvävnaden och lungkärlen.
KOL förekommer hos cirka 8–10 % av befolkningen, uppskattningsvis har 65 % en lindrig och 5 % en svår sjukdom. Hälften beräknas vara odiagnostiserade, de flesta i tidigt stadium av sjukdomen.
Hos aktiva rökare har 5 % KOL vid 40 års ålder och 50 % vid 75 års ålder. Omkring 3 000 personer dör årligen i KOL och dödligheten ökar, främst bland kvinnor.
Följande är exempel på samsjuklighet:
Sjukdomen är progressiv och kan utvecklas från lindrig till mycket svår. Prognosen kan variera och vara svår att förutse. Sjukdomen kan med tiden leda till en tilltagande dyspné.
Tidig diagnostik av KOL är viktig för att möjliggöra åtgärder som kan förhindra försämring.
Tidigt insatta åtgärder, där rökstopp är den avgjort viktigaste åtgärden, medför betydande vinster gällande behandlingseffekter, sjukdomsutveckling och samsjuklighet.
Exacerbationer är kopplade till sjukdomsförsämring och ökad mortalitet. Stort fokus vid behandling syftar därför till att förhindra exacerbationer.
Initialt är patienten symtomfri. Därefter ses symtom vid luftvägsinfektion eller ansträngning och vid svårare KOL även i vila. Patienten underskattar ofta sina symtom och kan söka sent i sjukdomsförloppet.
Symtom på KOL kan vara:
I anamnes bör följande ingå:
Bedöm följande:
Misstänk KOL vid:
Misstanken stärks om patienten dessutom har något av följande:
Utred enligt följande:
Handlägg enligt följande:
Gradera varje symtom från inga besvär (0 poäng) till uttalade besvär (5 poäng) och addera dem:
CAT under 10 innebär lindriga eller sporadiska symtom, CAT 10 eller mer innebär betydande symtom. Skattningsskalan CAT, läkemedelsföretaget GSK, kan användas.
Patienten ska välja vilken symtombeskrivning som stämmer bäst enligt mMRC-dyspnéskattning (pdf):
mMRC 0–1 innebär lindrig dyspné och mMRC 2–4 betydande dyspné.
Överväg provtagning utifrån differentialdiagnoser och riskfaktorer, särskilt hjärtsvikt. Hos yngre patient med allvarligt förlopp bör alfa-1-antitrypsinbrist uteslutas. Hos patienter med svårbehandlade symtom bör blodstatus med celler/eosinofiler utföras.
Överväg lungröntgen eller lågdos datortomografi (DT) thorax i differentialdiagnostiskt syfte, mer information finns i Standardiserat vårdförlopp (SVF) för lungcancer, Regionala cancercentrum i samverkan (RCC).
Överväg EKG för bedömning av samsjuklighet.
FEV1/FEV6-mätning kan användas som screeninginstrument vid inledande utredning till personer med misstänkt KOL och som röker eller har rökt. Vid kvot FEV1/FEV6 under 0,73 och/eller FEV1 mindre än 80 % föreslås vidare utredning med spirometri.
Spirometri ingår i underlaget för diagnos. För tolkningsguide, läs mer här: Lathund för tolkning av spirometritolkning, Region Stockholm (pdf).
Överväg remiss till specialiserad vård vid upprepade saturationsmätningar under 93 % och misstanke om svårare sjukdom och hypoxi.
Ett 6 minuter långt gångtest kan värdera misstänkt försämrad fysisk kapacitet och indikera ökad risk för mortalitet och exacerbationer samt användas för att följa fysisk kapacitet. En gångsträcka på under 350 meter på 6 minuter kan indikera en dålig prognos med ökat behov av insatser och utredning. Testet utförs oftast av fysioterapeuter.
Diagnosen baseras på tre kriterier:
Överväg upprepad spirometri efter ett år om diagnoskriterierna inte uppfylls men misstanke kvarstår, särskilt hos rökare. Var medveten om risken för överdiagnostik (framför allt hos äldre) och underdiagnostik (kvot nära gränsen). Relatera alltid lungfunktionen till symtom, anamnes, riskfaktorer och aktivitetsbegränsning.
Graderingen av KOL baseras på en kombination av hur stor lungfunktionsnedsättningen är (GOLD 1–4) samt en riskvärdering som baseras på symtom och exacerbationer (GOLD A, B och E). Den farmakologiska behandlingen baseras på GOLD A, B och E. Mer information i tabell 1–2 och figur 1.
|
Lungfunktionsnedsättning |
Gradering |
|---|---|
|
FEV1 ≥ 80 % av förväntat |
GOLD 1 (lindrig) |
|
50 % ≤ FEV1 < 80 % |
GOLD 2 (måttlig) |
|
30 % ≤ FEV1 < 50 % |
GOLD 3 (svår) |
|
FEV1 < 30 % |
GOLD 4 (mycket svår) |
|
Exacerbationer |
Symtom |
Gradering |
|---|---|---|
|
≤ 1 exacerbationer per år, ej sjukhusvårdad |
CAT < 10, mMRC 0–1 |
GOLD A |
|
≤ 1 exacerbationer per år, ej sjukhusvårdad |
CAT ≥ 10, mMRC ≥ 2 |
GOLD B |
|
≥ 2 exacerbationer per år eller ≥ 1 sjukhusvårdad |
- |
GOLD E |
Här följer exempel på differentialdiagnoser:
Handlägg enligt följande:
Behandlingsmålen är att minska symtomen, höja livskvaliteten, bibehålla lungfunktionen och minimera risken för exacerbationer och därmed för tidig död. Speciellt exacerbationer är kopplade till sjukdomsförsämring och ska förebyggas så långt som möjligt.
Patientutbildning, enskilt eller i grupp (vid fysiskt besök eller via webben), kan innehålla följande:
En behandlingsplan är skriftlig information om behandling och åtgärder, inklusive vad patienten själv kan göra.
Uppdatera den skriftliga behandlingsplanen:
Val av initial inhalationsbehandling bör baseras på GOLD-grupperna A, B och E (symtombild och exacerbationsfrekvens).
|
Behandlingssteg |
Behandling |
|---|---|
|
Steg 1 – Gäller alla graderingar, GOLD A, B och E. |
Kontinuerlig uppföljning avseende rökstopp, inhalationsteknik, fysisk aktivitet och nutrition. |
|
Steg 2 - GOLD A |
Enskild långverkande luftrörsvidgare (LAMA eller LABA). |
|
Steg 3 - GOLD B |
Dubbel luftrörsvidgning (LAMA + LABA). |
|
Steg 4 - GOLD E, hög exacerbationsrisk |
Talar starkt för tillägg av inhalationssteroider (ICS), dvs trippelbehandling (LAMA + LABA + ICS) är:
Kan tala mot ICS vid:
Överväg tillägg av PDE4-hämmare (roflumilast) vid:
|
|
Steg 5 – GOLD E, om behandlingen inte har effekt |
Remittera till specialiserad vård för ytterligare behandlingsalternativ. Tilläggsbehandling initieras på specifika indikationer (hemsyrgas, hem-NIV, makrolid). |
Vid behov av extra bronkdilatation, till exempel vid ansträngning, kan Fast Acting Beta-2-Agonist (FABA) användas. Det finns som långverkande (formoterol) eller kortverkande (salbutamol eller terbutalin).
Det är vanligt att inhalatorer används på fel sätt, därför är det bra att behandla med samma typ av inhalatorer och erbjuda utbildning i inhalationsteknik årligen.
Akut KOL-exacerbation handläggs i kliniskt kunskapsstöd KOL-exacerbation, 1177 för vårdpersonal.
Syftet med en KOL-skola är att ge patienterna kunskap och verktyg för att bättre hantera sin sjukdom vilket kan förbättra livskvaliteten.
Fysioterapi är en central del av rehabiliteringen för personer med KOL och rekommenderas starkt enligt nationella riktlinjer. Målet är att minska symtom som andnöd (dyspné), förbättra fysisk kapacitet och livskvalitet samt minska risken för försämringsepisoder.
Fysioterapeutens insatser är individanpassade och omfattar:
Arbetsterapeutens roll i rehabiliteringen av KOL-patienter är att fokusera på aktiviteter i det dagliga livet (ADL) och hjälpa patienten att upprätthålla självständighet och livskvalitet trots sjukdomens begränsningar.
Arbetsterapeutens insatser är individanpassade och kan bland annat omfatta:
Dietisten har en viktig roll i rehabiliteringen av KOL-patienter eftersom nutrition och vikt har en direkt påverkan på sjukdomsförlopp, ork och livskvalitet. KOL-patienter har ofta en ökad energiförbrukning på grund av det ökade andningsarbetet, samtidigt som andnöd och trötthet kan göra det svårt att äta tillräckligt, vilket kan leda till undernäring och viktnedgång.
Dietistens insatser kan omfatta:
Kurators- eller psykologinsatser är en viktig del av det multidisciplinära omhändertagandet vid KOL. Att leva med en kronisk, progressiv sjukdom som KOL medför ofta betydande psykisk påfrestning.
Vanliga psykiska utmaningar för KOL-patienter inkluderar:
Kurators- eller psykologinsatserna bidrar till en helhetssyn på patientens hälsa, där både de fysiska och psykiska aspekterna av KOL adresseras för att förbättra den totala livskvaliteten.
Vardagsmotion är viktigt. Fysisk aktivitet på recept (FaR) vid KOL är motiverat då fysisk träning minskar dyspné och andfåddhet. Träningen bör intialt ske med stöd av fysioterapeut. Vid en saturation under 88 % bör en riskbedömning göras före träning.
Ordinationen kan vara enligt följande:
Lämpliga aktiviteter är cykling, gångträning samt land- eller vattengympa.
Hjälp till rökstopp är obligatoriskt, ge aktivt stöd för rökavvänjning.
Den sena palliativa fasen innebär vård i livets slutskede där allt fokus ligger på livskvalitet. Mot andnöd kan icke-farmakologiska åtgärder vara lindrande, såsom höjd huvudända, lägesändring eller fläkt som är riktad mot ansiktet. Syrgas kan vara indicerat vid hypoxi om det finns tillgängligt. Här kan det även finnas behov av så kallade palliativa trygghetsordinationer med bland annat opioider mot refraktär svår dyspné och bensodiazepiner mot oro och ångest.
Ytterligare stöd finns i Palliativ vård, personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp, 1177 för vårdpersonal.
Intervall på uppföljning kan vara:
Fokusera på följande vid en uppföljning:
Det är också viktigt med bedömning av samsjuklighet, bland annat hjärtsvikt, osteoporos, avmagring, tandlossning, inkontinens, ångest och depression.
Sjukskrivning är oftast inte indicerat. Vid försämringsperioder i samband med till exempel luftvägsinfektioner kan patienten behöva sjukskrivning även i tidiga stadier av sjukdomen, då den sammantagna sänkningen av funktionsförmågan kan bli betydande.
För mer information: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), försäkringsmedicinskt beslutsstöd, Socialstyrelsen.
Patientutbildning erbjuds både på individ- och gruppnivå med syfte att öka patientens förståelse för KOL, att klargöra betydelsen av de olika terapeutiska åtgärderna och att lyfta den centrala rollen av egenvård för sjukdomens prognos. På detta sätt ökas patientens kunskap och motivation att medverka i sin behandling och genomföra de överenskomna åtgärderna som beskrivs i behandlingsplanen.
2026-03-25
1177 för vårdpersonal
Primärvård