test av viktigt meddelande
testinnehåll
Du har inga notiser.
Du är inte medlem i någon arbetsplatsyta
testinnehåll
Kunskapsstödet berör sepsis hos vuxna ur ett prehospitalt vårdperspektiv till exempel inom primärvården.
Vårdförlopp Sepsis inleds vid misstanke om allvarlig sepsis hos vuxen, på akutmottagning: Vårdförlopp Sepsis, 1177 för vårdpersonal.
Sepsis är ett tillstånd med livshotande organdysfunktion som är orsakat av ett stört systemiskt svar på en infektion.
Sepsis är en klinisk diagnos där laboratorieprov kan stärka misstanken, men aldrig bekräfta eller utesluta sepsis.
I Sverige rapporteras cirka 500–800 fall av sepsis per 100 000 personer och år, vilket innebär att minst 50 000 personer insjuknar varje år. Personer i alla åldrar kan utveckla sepsis, men små barn, äldre individer och personer med kroniska sjukdomar har störst risk att insjukna. Sjukhusmortaliteten varierar oftast mellan 10–20 % beroende på studiedesign och undersökt population.
Sepsis utvecklas ibland från en lokaliserad infektion men kan också uppkomma utan föregående känd infektion.
De vanligaste patogenerna vid samhällsförvärvad sepsis är:
Riskfaktorer för att utveckla sepsis är:
Det centrala i bedömningen är att känna igen och identifiera patienter med tidiga tecken på misstänkt sepsis. Fokus ligger på allmäntillstånd, symptombedömning (allmänna och fokala) och en metodisk riskvärdering.
Resultat av undersökningar som till exempel CRP, leukocyter och kroppstemperatur kan ge stöd för att en patient har en infektion, men har begränsat värde vid riskvärdering för allvarlig infektion eller sepsis i primärvården.
Sepsis kan vara svårt att känna igen. I många fall får sepsispatienten feber, frossa och påverkat allmäntillstånd men vissa patienter kan i stället ha normal eller låg kroppstemperatur. Symtom på begynnande sepsis kan uppstå snabbt och vara diffusa och utan fokala infektionssymtom.
Allmänna symtom som kan ses vid sepsis är:
Lokala symtom som kan ses vid sepsis:
Exempel på lokala infektionssymtom: andfåddhet, konfusion, smärtor i kroppen, allmän svaghet och diarré/kräkning.
Som tidigare nämnt förekommer insjuknande i sepsis utan förgående symptom från något fokalt infektionsfokus.
Symtom vid lunginflammation innefattar ofta hosta, feber eller frossa, andfåddhet och ibland pleuritsmärta. Statusfynd vid lungauskultation är inte specifika för tillståndet, men om det finns en sidoskillnad vid auskultation med fokalt nedsatta andningsljud eller krepitationer kan detta tala för lunginflammation.
Symtom vid febril urinvägsinfektion är frysningar, sjukdomskänsla, flanksmärta eller ländryggsmärta, och ibland illamående och kräkningar. Cystitsymtom såsom täta trängningar och smärta vid miktion behöver inte förekomma. Statusfynd kan vara dunkömhet över njurlogerna.
Nekrotiserande mjukdelsinfektion inkluderar huden, subkutant fett och muskel innanför fascian. Ofta har patienten svår smärta i det infekterade området. Huden visar tecken som vid cellulit med erytem och svullnad, ibland krepitationer vid palpation och senare i förloppet en blå-grå missfärgning av huden. Ibland är hudförändringarna relativt diskreta, vilket gör att smärtan uppfattas som oproportionerligt kraftig. Den typiska nekrotiserande infektionen har ett galopperande förlopp där infektionstecken i huden sprider sig snabbt parallellt med utveckling av allmänna symtom.
Allvarlig intraabdominell infektion kan orsakas av olika tillstånd såsom perforerad appendicit, komplicerad divertikulit med perforation eller abscess, gallgångsinfektioner och perforation i mag- tarmkanalen. Gemensamt för dessa tillstånd är lokaliserad eller generaliserad buksmärta, ökad kroppstemperatur och lokal eller generell peritonit.
Feber och huvudvärk är klassiska symtom vid bakteriell meningit. Ofta förekommande tillsammans med ljusskygghet, påverkad kognition inklusive konfusion och somnolens, illamående och kräkningar. Hos vuxna är nackstyvhet vid passiv flexion i halsryggen ett vanligt statusfynd. Det är ett mycket allvarligt tecken om infektionssymtom förekommer samtidigt som ett snabbt progredierande petekialt utslag, med eller utan tecken på meningit. I en liten del av fallen går förloppet mycket snabbt mot fulminant sepsis.
En noggrann anamnes och bedömning av status är avgörande för rätt diagnos.
Om det gäller en akut sjuk patient, och infektion misstänks, är den viktigaste och första uppgiften att avgöra sjukdomens svårighetsgrad och bedöma individens risksituation, inklusive epidemiologi såsom reseanamnes. Bedöm patienten utan dröjsmål oavsett om patienten har kontaktat vården via internet, telefon eller gjort ett fysiskt besök. Detta kan göras genom att metodiskt kartlägga:
Den initiala fysiska bedömningen ska alltid omfatta en värdering av allmäntillståndet, tillsammans med screening för allvarlighetsgrad och organsvikt utifrån fysiologiska funktioner som beteende och medvetandegrad, andningsfrekvens, saturation, blodtryck, hjärtfrekvens och temperatur.
Därefter går det att göra en mer specifik undersökning beroende på symtomatologin. Vid oklara fall ska undersökningen även innefatta en noggrann undersökning av hud, mun och svalg, lymfkörtlar, hjärta, lungor och buk samt en kontroll av nackstyvhet.
En hjälp i riskvärderingen utgör Strama-verktyget. Tänk på att en uppfylld parameter räcker för riskvärdering till gul ljus (medelhög risk) respektive rött ljus (hög risk).
Tillgänglig tabell finns i Bilaga A – Handläggning vid utredning (pdf).
Rekommenderad handläggning av patienter med misstänkta infektioner utanför sjukhus, uppdelade i riskgrupper utifrån utförd riskvärdering för allvarlig infektion/sepsis.
Tillgänglig tabell finns i Bilaga A - handläggning vid utredning (pdf).
Målet för primärvården är att:
Utför nedanstående åtgärder stegvis vid misstänkt sepsis (Rött ljus – Högrisk):
Avseende rehabiliterande insatser. Beroende på komplexiteten och grad av skada vid ev. komplikationer behöver vårdnivån tydliggöras, vem ansvarar för vilken typ av rehabiliterande insatser. Viktigt med överlämningar och teamsamverkan i tydliga rehabiliteringsplaner. Detta gäller även sjukskrivningsprocessen i efterförloppet i tydliga sjuskrivningsplaner, vem ansvarar.
Med tanke på att sepsis kan leda till långtidskomplikationer har många patienter behov av klinisk uppföljning efter sepsis. I samband med utskrivning från sjukhus efter sepsisvård rekommenderas därför ställningstagande till klinisk uppföljning med dokumentation om ställningstagandet i patientjournalen. Uppföljningen kan ske i form av återbesök eller telefonuppföljning vid sjukhusklinik, remiss till primärvården eller remiss till rehabiliteringsenhet.
De flesta som haft sepsis återhämtar sig inom några veckor till månader efter utskrivningen. Men en del individer kan i efterförloppet utveckla medicinska, kognitiva och psykiatriska långtidskomplikationer som till exempel:
Dessa besvär kan leda till olika svårigheter i vardagen, som att klara av dagliga sysslor eller behov.
Socialstyrelsen har inte upprättat något särskilt försäkringsmedicinskt beslutstödet för Sepsis. Behovet av sjukskrivning och bedömning av arbetsförmågan görs individuellt, patienten kan ha kvarstående trötthet med kognitiv påverkan i efterförloppet.
Behandlingsrekommendationer för vanliga infektioner i öppenvård, Folkhälsomyndigheten
Sepsis och septisk chock – Vårdprogram från SILF, Svenska infektionsläkarföreningen
Länk till Primärvård, Tecken på allvarlig infektion hos vuxna: Strama Nationell
2026-01-16
2025-02-18
Region Jönköpings län
1177 för vårdpersonal
Primärvård